Även om det är lite sent så är det nog värt det.

FRISKOLEKAMPEN!
När det äntligen var dags. Planeringen från Ns + As sida gick gallant och vi klarade tiden med godo. Flaggan inhämtad på IGU och vidare mot Fyrishov! Pepp, pepp, PEPP!
Klacken höll i samma stund på att terrorisera halva Uppsala, Thoren hade tydligen dragit sig ur vårt chicken-race, men IGU står fast vid vårt ord!
Laget var samlat för första gången (!) och alla lärde känna varandra någesenär bra iaf. Eller, så bra så vi visste vilka som kunde spela och vilka som (jag) inte kunde.
Efter förseningar efter försening så drog en storskalig invigning igång där IGU lät mest, syntes mest och var best!
Vi i laget hade redan fått vår del av peppning redan innan i form av krigsmålning så vi kunde skrämma skiten ur Thoren och KG, och Jensen, och IT. Och vilka jag nu har glömt... CULTUS! De jävlarna som också hade svart och rött... Att ingen skola kunde sammarbeta så man inte kom dit med samma färger... Blä på Cultus och på KG (som snodde våra originalfärger!)!!

Matcherna borde vi kanske inte tala om, Fotbollen gick väl bra. Några mål blev det... Men för Innebandy så gick drömmen i krasch... Även om vi ägde på plan så var de andra skolorna inte där för att ha kul utan för att vinna och de spelade som om det vore VM eller OS. För deras info så var det FSK - FriSkoleKampen... Alltså inte världsserien.

Några mindre skador och två förlorade matcher senare så förstärkte laget vår trogna klack som vid det här laget höll sig levade på socker och salt. Fanns inte mycket annat i kiosken.

Länge slet vi, och mer förseningar blev det. Även om jag inte såg spektaklet med egna ögon eller hörde det med egna öron så VANN IGU KLACKKAMPEN!

Och det är ju bara logiskt, vem tjuter inte högst när jag och A springer runt på plan? Om inte våra tjejer!!!



Senare på kvällen blev det häng på Palermo, som för övrigt är väldigt sexistiska... Jag och A behövde inte visa leg, men Linnéa och Sofia behövde minsann det!
Slagga hemma hos A och sedan iväg mot IGU åter igen.
Denna gång hälsades vi som hjältar! Eller, vi borde ha blivit hälsade som hjältar...

Lite Sommarkurssnack med Helene, vår allas älskade SYV <3 på IGU!
Hela världen känns så mycket ljusare när man pratar med henne, som att allt är bra och allt kommer att lösa sig. Man får även lite studiemotivation. En riktig ängel i vad som ibland är ett h-vete!

Den där dumma IR:en...

Men! "Alla vi som älskar IGU klappar nu!" - 'Klapp'Klapp'.
LG med raketinspiration och sedan hemmåt för att invänta nästa dag.

Matematik med Tobbe... Ockupationsmakten hade tagit över vårt hemklassrum (!), dock så är deras ledare väldigt PK och trevlig, så vi kan ha överseende denna gång, eller vad säger du A?

Lite soft-ish med Tobbe, Isa <3 hade bakat supergoda, dock kladdiga, muffins med choklad på. (Chokladen var det kladdiga...  och det supergoda.)


Under lunchen så var det nära på att gamla sidan fick utrymmas helt.
Hela byggnaden var fylld med stanken av bränt... Vad som var bränt var oklart...
Alla sa iallafall samma sak - Roberto. Dock misstänker jag Otrebor starkt för detta attentat mot IGU, och det kanske har gått till den gräns där NARIS måste ingripa och lära mexikanarn laga mat. Eller inte...
Dock är ju NARIS väldigt bra på det där med mat!
Även om mer än 50% av NARIS är vegetariskt... na-RIS!
Haha! (Dagens dåliga skämt)

Lite religion och sedan hemmåt för att plugga halva dagen... Känns inte alls som en skoldag idag, utan bara som en pluggdag...


Sammanfattning:
1. Otrebor/Roberto borde inte ha tillgång till microvågsugnen förens denna/dessa visat upp giltigt bevis på att han/de får använda avancerade mekaniska apparater.
2. IGU är bäst!
3. NARIS är bäst!
4. SYV-en är BÄST!

5. XoXo - N