Ny termin, den sista på IGU. Här kan man både säga förhoppningsvis och ej, för vad vet man om det efter kommer bli bättre eller sämre? Många planerar saker, Frankrike, Tågluff, Jobba arslet av sig, plugga Juridik, Journalistik, kanske lite Arkeologi eller Historia. Själv har jag inga planer. Bara massa drömmar och förhoppningar som man inte har någon aning om vad det kommer att hända med. Kanske åka iväg, långt långt. Till ett ställe med 30plus istället för 30minus ... Men då kanske man tröttnar på det också.

Att man tröttnar på saker så snabbt. Senast igår var jag trött på att sitta hemma, på att äta julmat, på att vara ledig och "inte ha något att göra", då jag egentligen kunde göra tonvis med saker.
Och nu, direkt man kom till skolan, så var man trött på det. Vardagen är jättetrevlig och så. Men det är väl aldrig det man verkligen vill.

Vill och vill, man måste ju göra vissa saker. Och skolan är ju kul och inte, hela tiden, varför åka till Gröna Lund eller EuropaPark, när du har en students vardag!?  Sockerfall och Lektioner, Glömda Läxor och Ljusa Klassrum. Älska allt som händer, på samma gång.

Men visst har man saknat alla, 'disciplinen' och strukturen. Man kan inte vara uppe halva natten, även om det faktumet resulterar i att man kommer på saker man MÅSTE göra mitt i natten, när man absolut inte kan vara uppe.

Ungefär samma deal som när man kommer på bästa argumentet efter disskusionen, eller världens finaste komplimang när tjejen har gått för länge sen....

Och det gigantiska handikappet att inte kunna gå ut när som helst, hur som helst. Visst hade nog ingen ekonomi till det, men är det något studenter kan, så är det att skaffa fram feststålar!
Inte för att lovet varit världens partyrunda, mest har det varit dålig tajming, osmidiga entréer och sjukdom som sabbat. Visst har livet sina ljusa stunder, även detta lov. Men ibland förundras jag över hur mycket problem som kan komma från en enda liten fjärils vingslag...

Får ont i huvudet av allt onödigt som hela tiden ska hända överallt. Och till råga på allt sitter jag här och tjurar över allt möjligt.


Nu lägger vi (läs; jag) ner allt klagande.

Superpepp på att träffa alla människor imorrn igen, superpepp på att skriva ProjektArbete, superpepp på att träna 5 dagar i veckan! Och jag har med min vapendragare på minst 2/3 möjliga! Hurra!

Ska väl ta allt från den ljusa sidan, som alla alltid hela tiden säger. Men det är faan rätt! (som alla säger hela dagarna). Men folk ger upp alldeles för lätt nu för tiden, allt ska vara så förbannat enkelt.

Men det är så enkelt som du gör det! Att gå upp på Kebne var väl ingenting, det var bara att gå, och gå, och gå! Blev lite pepp, någon som ska med och vandra lite i bergen kanske?
Eller så lär jag mig göra drinkar och startar Underground-klubb med Antonius. Alla är inbjudna, no-matter hur många ni är!

XoXo - N